Direktlänk till inlägg 29 september 2010
Har tänkt på en sak. Varför är det sådan hysteri över att vara så ung som möjligt i samhället?
Om vi säger så här; finnar, att leva livet med alla känslor upphöjda till 100, att vara osäker på sig själv, att ens åsikter inte respekteras av äldre, finnar, överkänslig, ha ett par föräldrar som bestämmer över en i tid och otid...
Visst låter det underbart? Nä, tänkte väl det, men det är ju faktiskt typ så det är att vara ung. Eller inte när man är sisådär 25, men då börjar man ju snarare närma sig vuxen än purung.
Visst man kanske har fysiken med sig och orkar mer när man är yngre, men hur ofta i dagens samhälle rör det sig om vem som orkar springa längst, sova kortast tid etc? Inte specidellt ofta faktiskt. Visst, vissa kanske har den där lena ungdomshyn, men hur ofta är man inte med om att drömmen om den perfekta persikohuden förstörs av en irriterande finne, dessutom sitter den ju inte sällan på ett väl synligt ställe.
Nä, typ 65 låter faktiskt lite mysigt. Om man har en hyfsad pension så kan man ju faktiskt leva ganska bra. Man kan ha det sådär underbart romantiskt med sin stora kärlek och så kan barnden och barnbarnen komma och hälsa på ngåon gång ibland.
Fast å andra sidan, man ska väl inte tro på någon ålderillusion...
Se den! En film om J.K. Rowlings liv. Förresten, för er som inte känner mig personligen och har hört det där igenom så har jag skaffat tumblr. www.marsbarnet.tumblr.com för att vara exakt. Plus att jag har en om hästar; Things I love about h...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 |
8 | 9 |
10 | 11 |
12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | ||||||
|