Kom och tänka på en sak idag. Jag tror det här fenomenet är oerhört svenskt, men har ni någon gång varit med om att man står vid busshållplatsen och väntar på bussen och så kommer det någon man är lite smått bekant med. I alla fall så pass bekant att man hälsar. Sedan kommer bussen och personen går på före. När man har köpt biljett eller stämplat eller visat kortet etc. så ska man sätta sig och då kommer den stora frågan, ska man sätta sig bredvid den man är lite småbekant med även om man inte har setts på typ evigheter eller om man ska ta en egen plats. Det jobbiga är ju om man sätter sig och hela bussfärden bara blir en pinsam tystnad, men samtidigt vill man ju inte vara otrevlig och dissa någon.

Som jag sa innan, jag tror det här fenomenet är jättesvenskt, vi är fruktansvärt blyga. Enda gången då folk faktiskt pratar med folk de inte känner offentligt är när något går fel, t.ex om bussen är jättesen eller tåget inställt. Då beklagar alla sig tillsammans och pratar om vad man skulle kunna förbättra. Det är ju faktiskt nästan sött.

Fast ändå inte...

 

Z68

5 oktober 2010 13:19

Ja -så funkar det.

http://backinblack.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Rebbilina

FETT AWESOME

Då har det kommit, slutet på lite mer än två och ett halvt års bloggande. Det visade sig att det finns viss risk att bloggar på den här sidan har blivit hackade. Dessutom har mycket ändrats på en vecka och jag känner inte att jag har den orken som kr...

Se den! En film om J.K. Rowlings liv.   Förresten, för er som inte känner mig personligen och har hört det där igenom så har jag skaffat tumblr. www.marsbarnet.tumblr.com för att vara exakt. Plus att jag har en om hästar; Things I love about h...

  Ungefär sådär skulle ungen bli om jag skulle få barn med Damian McGinty. Vad tycker ni, visst är den så söt att jag borde åka till Irland och fria på en gång? ...