Bestämde för någon dag sedan att jagska provrida en häst som heter Benjamin som också står på Alvesta. Hoppas att det går bra, han verkar vara en gullig häst  

Vet vad säkert många tänker; så snart, tycker hon ens om Alex?

Jo, det gör jag verkligen. Jag kommer sakna honom jättemycket, men han kommer inte att bli mirakulöst bättre i benet bara för att jag sitter hemma och sörjer. Fanns det något sätt skulle jag göra det utan att tveka, men det finns det inte. Enda sättet är att gå vidare och försöka leva så normalt som möjligt och i ett normalt liv för mig ingår hästar. Jag kommer fortfarande sakna honom jättemycket, men det är så livets gång är. Lycka och sorg, liv och död, de är så nära varandra. Att vi mista någon man verkligen älskar är en naturlig del av livet. Det gör ont, men man måste våga fortsätta och gå vidare och istället bevara alla minnen.

 

Josefine

28 oktober 2010 21:51

Jag tycker det är ganska uppenbart att du tycker om honom eftersom du har fortsatt vara medryttare trots att du i princip inte kunnat rida på honom! Du är stark som orkar gå vidare! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Rebbilina

FETT AWESOME

Då har det kommit, slutet på lite mer än två och ett halvt års bloggande. Det visade sig att det finns viss risk att bloggar på den här sidan har blivit hackade. Dessutom har mycket ändrats på en vecka och jag känner inte att jag har den orken som kr...

Se den! En film om J.K. Rowlings liv.   Förresten, för er som inte känner mig personligen och har hört det där igenom så har jag skaffat tumblr. www.marsbarnet.tumblr.com för att vara exakt. Plus att jag har en om hästar; Things I love about h...

  Ungefär sådär skulle ungen bli om jag skulle få barn med Damian McGinty. Vad tycker ni, visst är den så söt att jag borde åka till Irland och fria på en gång? ...