Då har man julloiv då. Sjunga på avslutningen gick smärtfritt, det enda var att vi var tvugna att byta från keyboard till gitarr i sista minuten, men det funkade ändå. Så ja, nu är det väl bara och chilla fram till vårterminen då  

Har hittat en film som kan göra det omöjliga, att få mig att gråta. Eller just att få mig att gråta är  väl inte omöjligt, men att en film gör det har liksom hänt 3(!!) gånger nu. Med tanke på hur mkt jag kollar på film är det nästan inget.

Filmen heter i alla fall pojken i randig pyjamas och är jättebra. Den handlar om en tysk och en judsik pojke som blir vänner under andra världskriget under tiden den ena sitter i koncentrationsläger. Väldigt hemsk, men helt klart sevärd.

Hihi, tycker det där verkar som ett väldigt inspirerande sätt att dricka oboy på, så en viss kille som inte ens vet om att jag syftar på honom kan gärna få komma hit och prova tsm me mig Har han förhinder går Matthew Lewis också

(För er som inte redan vet det, ja det är killen som spelar Neville i Harry Potter. Sjukt snygg är han också  )  

Så kort blev det       

Hemma från en dag som har varit lite överallt nu, först skola, sedan musikalträning,äta lite snabbt, tuna park, hämta keyboard och hem igen.

Fick reda på vilken roll jag ska ha i musikalen jag sökte till för några veckor sedan idag. Jag ska spela en ganska osäker tjej som mobbar andra och dessutom har ätstörningar. Musikalen handlar om mobbing på en högstadieskola, så jag är liksom "the bad queen" eller vad man nu ska kalla det  Passar mig jättebra, det var just en sådan roll jag ville ha

Nu ska jag plugga, shalalalahejdå!

På engelskalektionen

Jag:Jag hör som en pensionär och minns som en dement pensionär. How do say that in english?

Tallbarr: Then you've got anorexia

Eeehm, well no

Jag har tappat räkningen på dagar och så, men det här finns alltid i min hand/skolväska

• Block
• Dator
• Plånbok
• Läppstift (hur överlever man annars dagen liksom  )
• pennor  i massor
• gamla papper (typ skötarpapper från januari och annat såntdär som känns sååå viktigt nu)
• bindor & tamponger (Helloooo! Jag e tjej, no point of being ashamed of that)
• Böcker (båda skolböcker & andra)
• plus massa annat onödigt

Nu vet ni det liksom...

Tänkte skriva det här inlägget tidigare, men första hann jag inte och sedan glömde jag det, disträ som jag är. I alla fáll, idag på religonslektionen så ville läraren att vi skulle ha en tyst minut för han som gjorde självmordsattacken i sthlm i helgen. Jag tyckte det var helt okej, till och med en bra idé, bara det att jag inte hade tänkt på det själv. Det han försökte göra var inte bra, men samtidigt är det en människa som har dött. En människa, som precis som de flesta andra hade en familj och andra som tyckte om honom. En människa som  inte föddes som självmordsbombare, utan en människa som fick utstå mycket hat och tyvärr fick en felaktig uppfattning om saker.

Min klass däremot sparkade bakut totalt. De ville absolut inte ha någon tyst minut för någon som försökt döda folk. Han hade väl aldrig gjort det för oss? Det är just det här som blir problemet att alla ska vara så öga för öga, tand för tand inriktade. Man måste kunna visa kärlek och medlidande, även till personer som gör riktigt fel. Jag säger inte att det de gör är bra, men det finns en anledning till att det går som det går. Ingen människa föds ond.

Det är väl det här som är grundpelaren i kärlek, konsten att förlåta?  Tänk om alla kunde göra det lite mer och dessutom tänka lite outside the box. Varför är det som det är, det måste ju finnas någon slags förklaring?