Slkickade precis väg ett mejl somk svar på en medryttarannons. Det är en åttaårig varmblodsvalack som behöver medryttare. Inte helt lätt det där, sitter och gråter för att jag saknar Benjamin nu, men samtidigt måste jag gå vidare. Jag blir bara frustrerad och trivs verkligen inte med att inte ha någon häst att ta hand om. Visst, det är jobbigt och svårt att försöka gå vidare, men det kommer vara exakt lika jobbigt om en månad. Benjamin kommer inte tillbaka bara för att jag sitter hemma och gråter och vägrar titta på andra hästar. Gjorde han det skulle jag sätta mig i ett hörn och tokgråta tills han var här igen, men det hjälper tyvärr inte.

• Vänner som man kan sitta ute i korridren och äta kakor eller chatta i timmar med är guld värda.
• Kaffe, kakor och choklad är väldigt gott
• Det känns väldigt tomt att vara hästlös
• Kramar av personer man tycker om älskas
• Bussen jag åkte i morse såg ut som en landsortsbuss
• Jag hatar vintern
• Jag vill ha sommar
• Jag vet fortfarande inte om jag ska önska Lorenz i sommar
• Det är typ 5 månader dit och knappast något jag egentligen behöver bestämma nu 
• Manus på facebook är asbra
• Jag vill ha filmkväll och äta B&J´s (I feel a filmkväll with Jessika coming)

Bara lite random tankar alltså...