Då var man hemma, duschad och lite fräschare (man är liksom inte så fräsch om man råkar få med sig en rakhyvel som knappt funkar och rider två gånger om dagen) efter ett alldeles underbart ridläger i paradiset (aka Taffsnäs)

I år blev det Grimar på provridningen. Det gick väl inte direkt bra, men å andra sidan så har man bara ca 5-10 min på sig så det är ju inte så att man får tiden till det heller. Hur som helst ledde det till att jag hamnade i gruppen Magnus Uggla och hans rockande ruggugglor (passande med tanke på det jag skrev om hygienen förut) tillsammans med mina underbara brudar. Vi hade Andrea som ledare. Hästen jag fick heter Castaneda

Castaneda är ganska stor och väldigt mycket häst att rida, men när man väl rider honom rätt så är han underbar. Han har till och med vunnit fjord SM i dressyr. I övrigt kan han nog beskrivas som ganska pigg (oftast). Specillt när man rider ut. Första uteritten galopperade vi förbi ett gäng hösilagebalar och lite överflödig plast som lågg på marken. När Castaneda fick syn på den såg han det som en utmärkt ursäkt att sticka ut utanför ledet, bocka och sedan sticka iäg i full galopp. Helt plötsligt var vi längst fram. Att hantera var han väl snäll, förutom att han kan vara lite svårhämtad ibland. Jag märkte det bara en gång, som tur var. Han tröttnade helt enkelt på att ledas in, slet sig och stack iväg åt andra hållet. Hur som helst så var han en helt underbar häst.

   Dessutom fanns ju världens finaste bebis-Lorenz där.

   Och sötis-Sindar

   Jag råkade bli riven när vi badade, så jag var Harry Potter ett par dagar.

   En stång med krupp

   Typ andra dagen när jag hade vattenkrig mot hela lägret. Jag ser mig själv som vinnare, även om målet från början var Andrea. Att jag inte träffade henne behöver vi liksom inte prata om.

   Helt plötsligt var lägret slut och jag såg Castaneda gå ifrån mig i hagen en sista gång.