Var det någon som råkade få syn på en sjungande galning med rödbrunt hår som satt på en rosa och gul cykel med muffins på och cyklade mot Viptorp här i Eskilstuna? Det var jag! Mina fina klarröda hörlurar är helt kaputt, så nu har jag inga sådana att lyssna på musik i. Kan man inte få musik på det sättet får man skapa det själv. Därför satt jag och skrålade bland annat It takes a fool to remain sane, Rolling in the deep, Sixteen, Känn ingen sorg för mig Göteborg och Valerie på vägen hem. Den ofrivilliga publiken såg allt mellan roade och nästan skrämda ut. Tur för deras skulle bara att jag ärvde mammas röst och inte pappas. Han är så musikalisk att han kan sjunga utan melodi ungefär.

Nu ska jag servera mig själv en kopp te, glo på ett gäng desperata hemmafruar och fira att det är en dag mindre kvar till studenten.