Har tänkt på en sak. Varför är det sådan hysteri över att vara så ung som möjligt i samhället?

Om vi säger så här; finnar, att leva livet med alla känslor upphöjda till 100, att vara osäker på sig själv, att ens åsikter inte respekteras av äldre, finnar, överkänslig, ha ett par föräldrar som bestämmer över en i tid och otid...

Visst låter det underbart? Nä, tänkte väl det, men det är ju faktiskt typ så det är att vara ung. Eller inte när man är sisådär 25, men då börjar man ju snarare närma sig vuxen än purung.

Visst man kanske har fysiken med sig och orkar mer när man är yngre, men hur ofta i dagens samhälle rör det sig om vem som orkar springa längst, sova kortast tid etc? Inte specidellt ofta faktiskt. Visst, vissa kanske har den där lena ungdomshyn, men hur ofta är man inte med om att drömmen om den perfekta persikohuden förstörs av en irriterande finne, dessutom sitter den ju inte sällan på ett väl synligt ställe.

Nä, typ 65 låter faktiskt lite mysigt. Om man har en hyfsad pension så kan man ju faktiskt leva ganska bra. Man kan ha det sådär underbart romantiskt med sin stora kärlek och så kan barnden och barnbarnen komma och hälsa på ngåon gång ibland.

Fast å andra sidan, man ska väl inte tro på någon ålderillusion...

Då har det hemska hänt nu, SD sitter i riksdagen och är dessutom vågmästare. Jag förstår inte hur Maud Olofsson och Jan Björklund kunde vara så glada i sina tal, förstår de inte vad det här innebär? Alliansen har inte egen majoritet, så de kan knappast säga att de här vunnit. Nej, vinnarna i det här valet är Sverigedemokraterna som kom in i riksdagen och som dessutom nu är vågmästare.

Visst, jag är för demokratiska val och tycker absolut att folk ska få säga sitt och rösta på det parti som stårt för deras värderingar, men jag förstår inte alls deras människosyn. Ingen är mer värd än någon annan, bara för attt man råkar vara född i "rätt" land. Jessika (ni som har missat vem det är, skrolla ner) frågade en Sverigedemokrat vad som krävs för att man ska  en vara invandrare och enligt den personen är det tydligen en utländsk föräldrer. En utlänsdk förälder är et väldigt många som har, men är det t.ex tyska föräldrar är det ingen som ser personen som invandrare. Är det däremot någon med afrikanskt eller asiatiskt ursprung börjar folk se det så. De går ju bara på utseendet och fördommar.

Jag säger som jag brukar; Landsgränser är bara subtila gränser som människor har satt upp och förstärkt för att vi är rädda för det vi inte vet så mycket om.

Gissa vart Sirius och Remus är någonstans nu. Veterinären...

"Uppfödaren", som vi köpte dem direkt av, har inte vaccinerat dem. För er som inte är så insatta i kattvärlden kan jag berätta att kattungar ska vaccineras när dem är 8 v. och när dem är 12 v, så eftersom man inte ska ta kattungar innan 12 veckor bör kattungarna vara vaccinerade när de säljs. Det man vaccinerar mot är kattpest och kattinfluensa. Nu är det så att både Sirius och Remus har gått och blivit förkylda, vilket ofta är ett förstadium till kattinfluensa.

Visst, jag måste erkänna att vi gjorde fel som köpte ovaccinerade katter och inte kollade upp bättre när det gäller förkylningen, de visade ytterst små tecken, men hade i alla fall ingen feber och nös inte så mycket som de gör nu då. Det enda vi kunde se var att den ena katten hade något som påminnde om ringorm vid nosen, vilket vi såg först när vi kom hem. När vi ringde upp och frågade om det så fick vi svaret: "Men är det inte bara kor som kan få det?"

Om man nu har en honkatt tycker jag att man ska stelirisera den om man inte är så pass kunnig att man kan ta ansvar för att föda upp en kull katter på ett bra sätt och sedan se till att alla kommer i bra, trygga hem. Med att föda upp en kull på bra sätt menar jag att alla katterna ska vara vaccinerade, vana vid att bli hanterade av människor, avmaskade, att man ska veta att alla katterna är friska innan man säljer dem till en ny ägare och att man självklart inte tar någon av katterna innan dem är 12 veckor. Som uppfödare och djurägare i allmänhet har man ett ansvar, även om man säljer den, eftersom det är jag som ägare som väljer till vem jag vill sälja mitt djur. Jag skulle aldrig sälja ett djur till någon som jag inte tror kan ta hand om den och ta ansvaret som ett djur kräver.

Till alla er som bor i Eskilstunatrakten och funderar på att skaffa katt:

Hon som vi köpte katterna av har sin annons överst bland djurannonserna i Eskilstunakurien Lördag 18/9. Eftersom inte våra katter var vaccinerade så tror jag knappast att hon har tagit några andra av sina katter till veterinären och sett till att de är vaccinerade. Därför vill jag i all välmening varna er, för det är inte kul när man har haft en katt i tre dagar och är tvungen att ta den till veterinären.

Var tydligen för trött igår för att fatta att disciplin inte stavas disiplin. Har för mig att tanken på ett c flög genom huvudet, men tyckte ju inte att det såg fel ut, så jag lät det vara så. Jaja, det visar i alla fall hur bar jag stavar klockan tre på natten...

Här kommer dagens låt:

Jag får liksom ingen ordning-Lars Winnerbäck

Kraaam  

Tycker det är lite intressant att jag alltid är uppe minst 3 timmar längre hos pappa trots att jag är lika trött (läs pigg, jag är kvällmänniska ut i fingertoppsspetsarna). Varför? Förmodligen för att jag inte har en mamma som säger åt mig att jag borde gå och sova. En annan intressant grej är att jag ofta tänker "Jag borde gå och sova nu" men sedan blir distraherad av något annat. Känner att min självdispilin är på topp.

Därför får ni dagens låt, eller gårdagens kanske...

Anyway, här kommer Living in America med The Sounds

Sleep tight   (eller det gör säkert majoriteten av alla läsare när det här skirvs, så jag får väl se det som en rekomendation till mej själv)

Mörka speglar. Jag har aldrig kunnat titta in i en spegel i ett mörkt rum. Vet inte varför egentligen. En anledning skulle kanske kunna vara för den där svarta madamleken som alla lekte när de var små, men jag var rädd innan jag ens lekte den och dessutom var jag aldrig med inne på toaletten.

Kan ni gissa vad sniglar,fiskar,skräckfilmer,skrotnisse och ormar har gemensamt?

Jag är rädd för dem också...

Någon som såg de där artiklarna i aftonbladet (eller var det expressen, hjälp mig ngn?) om Foki  och den där andra tjejen, vem det nu var. Slår vad om att hon egentligen är askänd, men nä, det där med att hålla reda på alla modebloggare vars bloggar jag inte ens är intresserad av är inte riktigt min grej...

I alla fall, läste att Foki spenderade 50 000 på kläder när hon var i Thailand, och då inte ens av egentjänade pengar, utan av fickpengar hon fått av sina föräldrar. Visst, det är väl upp till dem vad de vill lägga pengar på, men min första tanke när jag läser det är bortskämda bratbarn. Även om mina föräldrar hade haft råd att ge mig 50 000 bara sådär skulle jag aldrig ha fått det. Varför? Jo, i verkliga livet fungerar det så att för att få pengar måste man göra sig förtjänt av det, förslagsvis genom att gå till ett jobb. Din dröm är vår dröm, visst låter det fint, men frågan är om det verkligen är deras dröm att hon slösar bort massa pengar och till sist får massor av skulder.

Angående den andra tjejen, hur blåst får man bli? "Jag avrundar nedåt, för det låter bättre?" "Jag köper mycket för att visa upp på bloggen" Flicka lilla, prova konceptet att starta en blogg med kläder till överkomligt pris och tipsa om hur man på flera sätt kan få olika plagg att se helt olika ut beroende på vad man har för accesoarer och andra plagg till. Visa hur man kan göra egna, snygga accesoarer själv. Det är både mer ekonomiskt och miljövänligt.

Tjoho!

Jag kom nyss att tänka på en sak. Dagens sensation, jag tänker ju liksom så mycket. Det gör jag faktiskt egentligen, det är bara det att den där rösten i mitt huvud som tänker saker åt mig har en enorm förmåga att få de mest idiotiska saker att låta skitsmarta. Speciellt när jag är trött. Det finns säkert något slags hormon eller något i kroppen som gör en väldigt omdömmeslös när man är trött. Här om dagen satt jag till exempel och var helt övertygad om att det var år 2012. Sedan kom jag på att det stämmer ju inte överens med att jag är 16 och född 1994, då kan jag liksom inte vara 16. Men istället för att tänka lite smart (eller i alla fall använda ngn stackars utrotningshotad hjärncell som kämpar för sitt liv därinne) så började jag fundera på om jag räknat fel på min ålder eller födelseår. På tal om just födelse, det var som sagt det jag tänkte på. Varför säger man just GRATTIS när någon fyller år. Ha en bra födelsedag låter mycket mer logiskt. Det kan man i och för sig önska folk lite nu och då, bara man tar bort födelse först. Annars kommer höjda ögonbryn som en finne inför skolkortet (egen kass metafor) I alla fall, grattis låter ju liksom som, ååh va duktig du är du har överlevt ytterligare ett år i den här världen, vi får se till att skaffa dig en bragdmedalj. Det är ju inte precis ngn stor prestation att bli äldre, snarare att överleva i vissa fall. Med i vissa fall menar jag typ gatorna i u-länder som snarare är många fall än vissa fall, men det är ju fortfarande här där vi verkligen inte har problem med att överleva som det känns som att man lägger ner mer tid på födelsedagsfirande. Visst, nu kastar jag väl sten i glashus, jag säger ju också grattis så. Annars betraktas man som oartig. Oh yes, vårat samhälle är riktigt stört. Det är kanske därför man säger grattis, Grattis du har överlevt ytterligare ett år här utan några större skador. Fast undrar då hur man gör på psykhem? Där har ju de flesta mer eller mindre skador som kan komma ur olika samhällssituationer. Det vore ju en otrevlig personal om den inte önskade grattis.

Nej, nu ska jag vara tyst (dvs. sluta knattra på tangetbordet, jag pratar ju inte) och sova snart, det här blir ju ändå bara rappakalja

Kraaam