Sitter här och försöker lära mig min sololåt i musikalen. Det går... framåt i alla fall.

På väg till stallet idag var jag sådär jätteduktig och kom på en meter innan hållplatsen att "juste, jag skulle kanske plinga också" Det gjorde jag då, men bussen var ingen såndär sak som stannar på tre röda för att någon förvirrad liten hästtjej ber om det. Jag fick gå från hålplatsen efter i stället. Lägg till att det var 20 minuter kvar tills jag började på det så inser ni att jag blev liiite stressad. Det gick bra i alla fall och jag han i tid till lektionen. Det var barbackaridning på schemat och vi tränade på bakdelsvändningar. Jag hade Tomboy och det gick väl lite sådär. Ibland bra, ibland inte liksom

Eller nej, det kom inte som en blixt från ovan, för jag kom på det när jag skrev datumet i dagboken som jag blir kommenderad att skriva till en svenskauppgift. Idag är det i alla fall 5 år sedan jag började rida. Hade jag varit 15 hade jag kunnat säga att jag har ridit en tredjedel av mitt liv, men det kan jag inte för jag fyller snart 17. Jag har ridit mer än en fjärdedel av livet i alla fall. I fall någon ville veta liksom...

Jag älskar den där hästen    

Idag skulle jag och Alex ha firat ettårsdag om han hade levt. Eller ja, det är ett år sedan jag provred.

Började som sagt var rida honom i Januari. En gammal kille med hjärta av guld. Lite stel och så, men vem är inte det i den åldern? Han var halt lite av och till hela tiden, under sommaren när han gick på bete var han frisk nästan hela tiden, men annars var det mycket av och till.  Så mycket riktig ridning blev det egentligen inte, utan mest skrittprommenader i skogen, men jag ångrar inte en sekund att jag blev på honom istället för att fortsätta leta efter en yngre häst. De där stunderna barbacka i en skog full av gula löv, eller på ett fält en varm sommardag är några av de bästa stunderna i mitt liv.

Självklart var inte allt en dans på rosor, även om det låter lite som det nu. Många tårar rann längs kinderna när han fick något av sina återfall av hälta. Det värsta var nog i augusti då hans ägare var bortrest och han knappt kunde stödja på benet. Jag höll knappt på att få tag på henne heller. Dessutom gick han ju på bete då och släppa ut honom i hagen var inget jag ville göra, även om det var det hon tyckte. Det slutade med att jag var hos honom varje dag retsen av tiden hon var bortrest, trots att jag kulle ha varit där ungefär hälften av dagarna.

När jag började rida honom var han jätterädd för alla former av motorfordon, något som jag på något sätt lyckades träna bort lite grann. Inte så att jag egentligen planerade att träna, men eftersom jag red jättemycket ute så vande han sig väl. När han väl hade börjat gick det fort också, i maj stack han iväg i full galopp för att vi råkade stöta på en traktor, i september tittade han bara lite på den.

Ja, vet egentligen inte vart det är mening att jag ska komma med den här texten, toalt oplanerad och jag har bara skrivit det som har kommit upp i huvudet först. Snällt av er om ni har läst ända hit i alla fall. Jag ska inte svamla längre nu. Bara avsluta med att den här hästen har och kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta. Som en snäll äldre kille. Som en gullig myshäst. Som en älskad vän.

Jag älskar dig  

Dressyr stod på schemat för dagens lektion. Jag hade Tomboy, som är en väldigt springig ponny, inte min favorit om man säger så. Vi tränade på halter och ryggningar. Det gick väl sådär, inte bra, men inte dåligt.

Blöt häst luktar sommar. Benjamin var lite blöt i mannen när jag kom dit (busat i snön). Fick ju världens sommarabstinens. Att jag reagerar så starkt på blöt häst visar ju bara hur missanpassad jag är till vinter. Funkar inte liksom.

För övrigt var vi tvugna att ha arkeologisk utgrävning för att få fram bilen, vilket ledde till att jag fick rida en snabbis. Det gick bra i alla fall, häst skötte sig fint. Sedan fick han nya skor. Då gjorde han något mindre exemplariskt och bet mig i handen. Tittar man snabbt så ser det ut som att jag har ett sugmärke på handryggen, så det kanske var det han ville göra.

Alla hästar fyller officiellt år den första januari, så jag måste ju gratta världens underbaraste älsklingar

Världens finaste ponny vid namn Dante blir 15

Sötaste Sindar blir också 15

Bebis Lorenz blir 12

Världens busigaste Benjamin blir 8

(Jag vet, ni har sett bilderna förut, men klockan är kvart i 12 och jag är alltför trött för att orka ta några andra   )

Gott nytt år i efterskott (om man nu kan uttrycka sig så  ) Har vart i stallet och hos Josefine idag. Årets första ridtur som skulle bli en skrittur barbacka bröjade med att Benjamin inte ville att jag skulle kunna ta mig upp och travade iväg med mig hängandes på trekvart. När jag ändå hängde kvar gjorde han en snygg liten u-sväng, vilket ledde till att jag gled av. Inget allvarligt alls, mest rätt kul med tanke på att det var början på 2011 det. Sedan var jag beredd på det och lite snabbare upp också.

Annars har jag vart hos Josefine nu på kvällen, trevligt trevligt

Just because I loooove it

Eller ja, jag älskar klippet, inte Twilight. Fast det visste ni nog redan...